emo

Okej, nu måste jag bara skriva av mig lite.
Ni behöver inte läsa om ni inte vill.
Jag är alltid vid er sida när ni mår som skit, känner er som skit. Jag bryr mig alltid om er, jag frågar Alltid hur det är om något är på tok. Men jag då? Känns som det bara handlar om er nu förtiden. (Vill inte låta ego heller) Jag känner mig inte heller på topp precis, kanske för att jag har lyssnat för mycket på era problem? Men sen när jag säger något känns det som det blir värre. Ni kanske borde snacka med andra. Klart, jag lyssnar alltid om det är något ni vill prata. Jag är inte den personen som snackar ut precis om jag mår dåligt. Jag håller det för mig själv. Bäst så tycker jag. Jag vet, det är inte heller bra man borde snacka ut om sina s.k 'problem'. Men jag orkar inte. Jag hatar att prata ut. Men just nu känns det som att jag har tusen problem. Det gäller dig, dig, dig, dig och dig. Bah. Konstigt man är deppig. Oh, seriöst ge mig lite luft så jag kan andas!

/Emo- Paula