Jag vet inte. Det känns tomt, speciellt nu. Hela tiden, varje gång jag tänker på det. Något stort som egentligen "ointressant" för världen; för oss människor. Ibland orkar jag bara inte, speciellt inte när jag får orden kastat i huvudet som känns som om man är i helvetet för stunden. Men andra sstunden i himmelriket. Jag förstår mig inte på världen, och den förstår sig inte på mig. Ingen borde göra det. Bara jag själv, eftersom jag vet hur jag tänker och tycker. Fast jag kan ju säga hur jag tänker och tycker, men det vill jag ju inte alltid göra. Så därför drar jag ett beslut om att ingen borde förstå mig.

-

Aja nog med poesi-snack. Har nog fått det av mina brossor haha.

Fick nyss reda på att klassen ska åka skridskor, kul att någon har sagt till mig (fall i fall menar jag!) .. Tack för att ni bryr er!

(Skriver senare idag) Bye biatchez!

-

Uppdatering 21.36:

Pluggat lite matte, men har snackat en jälva massa i tele med alla känns det som. Men alltid lite kul med tele (:

Har varit hos doktorn idag, ännu en ny astmamedcicin för mig. Fun!

Skridskoåkningen (haha) med klassen var sjuk skoj idag (: thanks for today!